Birgitta Walldén

Bibliodramat som uttrycksmedel har sina rötter långt tillbaka i den kyrkliga dramakonsten – från det medeltida spelet om Envar och de kyrkliga passionsspelen i samband med påskfirandet till senare tiders kyrkospel och bibliska dramatiseringar. Man kan också med fog påstå att bibliodramat har vuxit fram ur liturgin, som i sig kan beskrivas som ett drama. Det liturgiska dramat uppstod i 800-talets Mellaneuropa inom den benediktinska klostertraditionen. Munkarna levde sig in i berättelsen om Jesu uppståndelse genom att sjunga eller läsa dialogen mellan kvinnorna och änglarna vid graven och även att gestalta den. På liknande sätt kan man spåra bibliodramats anda i de medeltida kyrkomålningar som brukar kallas Biblia Pauperum eller Fattigmans Bibel.

Som modern företeelse tillkom bibliodramat i mitten av sjuttiotalet och utgör i dag ett samlingsnamn för en mängd olika metoder att närma sig en bibeltext med hjälp av lekens och dramats kreativa dimensioner, till exempel kroppsövningar, rollspel, improvisation, pantomim, berättande, dans, bildskapande, musik eller skrivande. Arbetssättet befinner sig fortfarande i en kreativ och experimentell fas och genomsyras av den entusiasm och glädje som människor upplever när man får gå in i de bibliska berättelserna med hjälp av sådana skapande metoder. I stora drag kan man skilja mellan den terapeutiska och den pedagogiska inriktningen av bibliodrama. En stark tradition av bibliodrama finns bland annat i Tyskland och Finland. Ett europeiskt nätverk, Europeiska Bibliodramanätverket, bildades 2004, till vilket även Sverige, Danmark och Finland är anslutna.

En ny syn på lekens betydelse
I mitten av 1970-talet samverkade en rad olika företeelser till att skapa förutsättningar för den bibelupplevelsemetod som vi kallar bibliodrama. En ny syn på lekens betydelse för människans kulturella och personliga utveckling hade vuxit fram bland annat genom djuppsykologins framsteg, framväxten av gruppsykoterapin genom psykodrama, gestaltterapi, logoterapi och olika kroppsterapier samt utvecklingen inom den experimentella teatern. Freud, Jung, Moreno, Winnicott, Feldenkreis, liksom även Gadamer och Grotowski, är några av de förgrundsgestalter som påverkat denna utveckling.

Även de kyrkliga institutionerna och den kyrkliga pedagogiken, framför allt i USA och Tyskland, tog intryck av de nya influenserna. Redan på 1940-talet hade en grupp liberala teologer från både katolska kyrkan och olika protestantiska samfund börjat betona lekens/dramats betydelse för det teologiska samtalet. Denna rörelse, som uppstod i utkanterna av de religiösa institutionerna, spreds sedan till andra områden och fick inspiration och stimulans från psykoterapin, dansen och det experimentella dramat samt förstärktes av den strävan efter mänskligt självförverkligande som växte fram under efterkrigstiden både i Europa och USA.

Den kyrkliga pedagogiken började upptäcka betydelsen av individens kreativa förmåga som kontrast till ett ensidigt intellektuellt förhållningssätt till Bibeln och den kristna tron. I kyrkorna kände sig människor främmande för intellektualiseringen av de bibliska texterna genom att tolkningen främst gjordes ur ett historiskt-kritiskt och sociopolitiskt perspektiv. Många längtade efter ett helhetsperspektiv, ett sätt att möta texterna utifrån egna upplevelser och erfarenheter, med hjälp av fantasins lekfullhet och ett erkännande av kroppen som källa till inre kunskap. Hans Ruedi Weber inom Kyrkornas världsråd blev en pionjär när det gäller den kyrkligt pedagogiska utvecklingen, när han på sjuttiotalet började använda en ny form av levande bibelstudium. Han uttryckte det så här: Bibeln är den enda bok som ”läser mig”. Webers bok Experiment med bibelstudier kom ut på svenska 1983.

Bibliodramats uppkomst i Tyskland och USA
Bibliodramat som vi känner det i dag, uppstod i Tyskland, främst inom den kyrkliga vuxenutbildningen, genom starkt inflytande från USA. Redan från början innebar metoden en samverkan mellan den akademiska teologin och kroppsterapin. Till föregångarna hörde Tim F. Schramm, professor i Nya Testamentets teologi vid Hamburgs universitet, och rörelsepedagogen Ellen Kubitza. Det arbetssätt som de började arbeta med kallades för TCI, Theme-Centered Interaction. Dessa båda fortsätter än i dag det samarbete som de påbörjade i mitten av 1970-talet. Tim F. Schramm hade då varit gästprofessor vid Philadelphia Temple University i USA och tagit intryck från professorn i religionsvetenskap Samuel Laeuchli, som verkade där, och dennes hustru psykologen Evelyn Rotschild-Laeuchli. Tillsammans hade paret Laeuchli grundat Mimesis Institute, ett centrum för utövning av konst, drama och psykologi. Tim F. Schramms och Samuel Laeuchlis sätt att använda rollspel för att utforska bibliska texter beskrivs i artiklar som översatts till svenska och ingår i antologinBibliodrama – Läsa Bibeln med hela kroppen.

En annan av föregångarna i Tyskland, Gerhard Marcel Martin, professor i praktisk teologi vid universitet i Marburg, hade också vistats i USA ett år och bland annat gått i lära hos Katya Delakova, dansare och koreograf med rötter i europeisk judendom. Katya Delakova arbetade bland annat med bibliska texter och utgick från Feldenkreisterapin och andra inspirationskällor för att lära människor att lyssna till kroppen och bli medvetna om sina kroppsrörelser. Hennes arbete syftade till att återförena kroppen med medvetandet/själen. När Gerhard Marcel Martin återvände till Tyskland fortsatte han arbeta i denna anda och kallade metoden för bibliodrama. Han beskriver själv bibliodrama som en experimentell och textorienterad metod att studera Bibelns texter. Processen, som till sin karaktär är öppen och utan givna svar, äger rum i en grupp av människor som genom sitt arbete lär sig knyta samman sina egna erfarenheter med de erfarenheter, personligheter och sammanhang som finns inbäddade i de bibliska texterna. Till de tyska utövarna av bibliodrama hör bland många andra Else Natalie Warns, mångårig redaktör för tidskriften Textraum, Klaus-Werner Stangier, Antje Kiehn, Heidemarie Langer, Wolfgang Teichert och Wolfgang Wesenberg.

Andra personer från USA som varit engagerade inom bibliodramatisk verksamhet är Björn Krondorfer, redaktör för boken Body and Bible som kom ut första gången 1992, samt Peter och Susan Pitzele, skapare av bibliologen. Det är intressant att lägga märke till att intresset för det nya sättet att bearbeta bibliska texter uppstod samtidigt inom både judiska och kristna kretsar. Paret Laeuchli och Peter Pitzele har en judisk bakgrund och Björn Krondorfer har grundat teatersällskapet The Jewish-German Dance Theatre. Peter Pitzeles metod bibliolog utgör en länk mellan det europeiska bibliodramat, som utövas främst i kyrkliga sammanhang, och den judiska midrashtraditionen. Peter Pitzele introducerade bibliologen i Tyskland 1999 och byggde under de följande åren upp en utbildningsverksamhet för metoden, där Uta Pohl-Patalong varit en av förgrundsgestalterna. Walter Wink, tidigare professor vid Auburn Theological Seminary i New York, har också gett viktiga bidrag genom bibelstudiemetoden Transforming Bible Study, som använder sig av meditation, konstnärligt arbete och kroppsrörelser.

Bibliodramats spridning i Europa
I början av 1980-talet hade bibliodramat fått så stor spridning i Tyskland att man började erbjuda utbildningar för bibliodramaledare. 1994 bildades Sällskapet för bibliodrama, Die Gesellschaft für Bibliodrama, med bas i Bielefeld vars uppgift var att fungera som paraply för den växande bibliodramarörelsen med ett stort antal bibliodramainstitut av skilda traditioner. Sedan sällskapet bildades har det bland annat verkat för att formulera gemensamma ramar för bibliodramaledarutbildning, ett arbete som fullföljts inom ramen för Europeiska bibliodramanätverket, där ett gemensamt utbildningskoncept antagits.

Under många år fungerade den tyska Evangeliska akademin Nordelbien i Bad Segeberg som ett centrum för bland annat bibliodrama i Nordeuropa. Man anordnade där årliga bibliodramakonferenser och dessa fick stor betydelse för bibliodramats spridning till andra delar av Europa. Sista gången en sådan konferens hölls i Bad Segeberg var hösten 2003. Den ledande gestalten i denna verksamhet var – och är fortfarande – Wolfgang Teichert, som fortsätter att tillsammans med många andra arrangera en pastoralpsykologisk konferens i Sankelmark, kring trettondehelgen varje år. En av flera arbetsgrupper med olika teman under denna konferens är just bibliodrama. Bibliodramakonferenser har också ägt rum i Bielefeld och i Gelnhausen, som är liknande samlingsplatser i södra Tyskland.

Kyrkospelsrörelsen i Sverige 
I Sverige blomstrade kyrkospelsrörelsen under femtio-, sextio- och sjuttiotalen under ledning av prästen och författaren Olov Hartman och regissören Tuve Nyström i Sigtuna. Man ville åter lyfta fram den medeltida gudstjänstens drama. Hartmans vision var att texterna, Ordet, måste få kropp och liv, måste gestaltas i handling eller drama i den gudstjänstfirande församlingen. Även makarna Ingemar Thorin och Birgitta Hellerstedt Thorin, som ledde Lunds stifts kyrkospel från 1960 till 1990, spelade här en betydelsefull roll. Kyrkospelsrörelsen öppnade vägen för dramat i gudstjänsten, och så småningom ledde den några av sina utövare vidare till bibliodramat. Bibliodramats fria kreativa uttrycksformer skilde sig från det manusbundna kyrkospelet med dess strikta liturgiska ramar och kunde upplevas som en befriande vidareutveckling av den bundna form som kyrkospelet utgjorde. Två personer som vuxit upp inom kyrkospelsrörelsen och som därefter spelat en viktig roll i bibliodramats utveckling i Sverige är prästen och pedagogen Hans Hartman, son till Olov Hartman, och Anna-Karin Elfstrand, lärare och uttryckande konstterapeut från Skövde. Båda kan sägas utgöra en brygga mellan kyrkospelet som konstform och bibliodramat med dess nydanande annorlunda arbetssätt.

Anna-Karin Elfstrand hör till föregångarna inom kyrkospelsrörelsen i vårt land och har gjort en betydande insats för att utveckla och förnya det kyrkliga dramat. Hon började skriva kyrkospel redan under gymnasietiden och ”gick i lära” hos pionjärerna Hartman, Nyström och makarna Thorin. Anna-Karin Elfstrands böcker Drama till glädje I – II (1991-93), som är skrivna för alla åldrar, har använts mycket som inspiration bland annat i dramaarbete med konfirmander.

Hans Hartman berättar i antologin Bibliodrama – Läsa Bibeln med hela kroppen, att hans intresse för bibliodrama har sin bakgrund i att han tidigare arbetat mycket med kyrkospel. Han var en av de första i Sverige som kom i kontakt med bibliodrama i början av åttitalet, då en bibliodramagrupp från en evangelisk akademi i Tyskland inbjöds till församlingspedagogutbildningen på Sigtuna folkhögskola, där han då arbetade. De tyska inspiratörerna jobbade mycket med improvisation, vilket Hans Hartman tilltalades av. Han upplevde att bibliodramat gav möjlighet att bryta ramarna och närma sig bibeltexterna från en annan infallsvinkel. Detta ledde så småningom till att han under många år arbetade för att introducera skapande arbetsmetoder i Svenska kyrkans pedagogiska verksamhet, dels inom församlingspedagogutbildningen i Sigtuna, inom kateketikutbildningen på Pastoralinstitutet i Uppsala och i konfirmandarbete med sommarkonfirmander.

Bibliodramats väg till Sverige
Bortsett från den tidiga kontakten med bibliodrama som skedde inom församlingspedagogutbildningen på Sigtuna, var det framför allt genom bibliodramaseminarier i Bad Segeberg som intresserade människor i Sverige började få kunskap om bibliodrama. Att döma av de svenska bibliodramatikernas berättelser om sitt möte med bibliodrama var det många svenskar som besökte Bad Segeberg från början av 1990-talet. Under åren som följde blev det främst inom Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan/Lidingö folkhögskola som det svenska intresset för bibliodrama odlades, men det är också tydligt att det har varit enskilda personer och inte institutionerna som varit bärare av kunskap och kontakter. I Sverige har bibliodrama utövats i spridda sammanhang och på många olika sätt, bland annat med rötter i kyrkospelstraditionen, gestaltterapi och psykodrama.

Bibliodrama i Svenska kyrkan
Under det tidiga nittiotalet var det främst inom Svenska kyrkan som intresset för bibliodrama vaknade. Brita Eketjäll, konsulent på Svenska kyrkans utbildningsnämnd 1985- 2002, var under detta decennium en samlande gestalt för bibliodrama i Svenska kyrkan. Hon besökte Bad Segeberg så tidigt som 1989 och återvände dit ett par gånger varje år under hela 1990-talet. 1992 valdes hon in i förberedelsekommittén för bibliodramakonferenserna i Bad Segeberg och hon ledde under de följande åren grupper vid de årliga samlingarna, dels tillsammans med pastorn och psykotera-peuten Arne Gustafsson, dels med prästen Ulf Johansson. Under åren 1991-97 praktiserade Brita Eketjäll bibliodrama i flera utbildningar som hon hade ansvar för, bland annat i befattningsutbildningarna för Svenska kyrkans Familjeråd-givning och Svenska kyrkans arbetshandledarutbildningar. I samarbete med Arne Gustafsson, Ulf Johansson och Nils-Gunnar Holmberth, präst och psykoterapeut, medverkade Brita Eketjäll till att introducera bibliodrama i andra kyrkliga sammanhang, till exempel Diakonins riksmöte 1994, Svenska kyrkans personalsjälavårdsutbildning 1996, lärarfortbildningsdagar på Ersta 1996 och fortbildningsdagar på Ersta psykiatriska klinik 1998.

I detta tidiga skede av bibliodramats spridning i Sverige spelade även den norske prästen och psykoterapeuten Ottar Reinertsen en viktig roll. Ottar Reinertsen och Brita Eketjäll höll tillsammans kurser i bibliodrama i början av 1990-talet som bidrog till att öka kunskapen om bibliodrama i Svenska kyrkan. Det var på det viset som Erland Svenungsson, präst, psykoterapeut och föreståndare för Själavårdsinstitutet på stiftsgården Lilleskog, lärde känna bibliodrama. Från mitten av 1990-talet blev Lilleskog, som ligger utanför Alingsås, ett slags centrum för en form av psykoterapeutiskt bibliodrama med anknytning till Sankt Lukasstiftelsen. Erland Svenungsson, som också besökte Bad Segeberg i början av 1990-talet, etablerade ett samarbete med Arne Gustavsson och tillsammans ledde de kurser i bibliodrama på Lilleskog från mitten av 1990-talet. 1996 hölls en bibliodramakonferens på Lilleskog, där man arbetade med bibliodrama i två grupper som leddes av Erland Svenungsson/Arne Gustafsson och Brita Eketjäll/Nils Gunnar Holmberth.

Anna-Karin Elfstrand hörde också till dem som mötte bibliodrama genom konferenser på Lilleskog, bland annat under ledning av Erland Svenungsson, Arne Gustafsson, Ottar Reinertsen och Brita Eketjäll. När hennes intresse väl var väckt besökte hon Bad Segeberg i flera omgångar. Under åren 1996-2001, ledde hon bland annat bibliodrama under regelbundet återkommande dramadagar i Hjo i Skara stift. Under en lång rad av år har hon medverkat med bibliodrama i stiftets fortbildningskurs Kristen tro och personlig utveckling. Hon har ofta använt sig av Tim F. Schramms bibliodramaupplägg men med andra texter. Som uttryckande konstterapeut arbetar Anna-Karin Elfstrand gärna med bilder och bildskapande.

I västra Sverige har även prästen, författaren och psykoterapeuten Christina Lövestam varit bland de personer som besökte Bad Segeberg under tidigt nittiotal. Liksom Hans Hartman och Anna-Karin Elfstrand har hon en bakgrund i kyrkospelsrörelsen och hade redan, när hon stötte på bibliodrama under en arbetshandledarutbildning 1993, utarbetat en egen metod för bibeldrama. Under sin tid som studentpräst i Göteborg ledde hon bibliodramagrupper med studenter och hade då som medledare psykodramatikern Kerstin Hospers, som tidigare sysslat med bibliodrama. Christina Lövestam använder nu bibliodrama i olika sammanhang i församlingsarbete i Alingsås.

I södra Sverige var Kerstin Wimmer, präst och lärare vid Pastoralinstitutet i Lund, en av dem som tidigt på nittiotalet besökte Bad Segeberg. Hon har besökt Bad Segeberg vid ett flertal tillfällen och även lett bibliodramagrupper där samt i Sankelmark och Gelnhausen. Kerstin Wimmer har också genomgått en tvåårig utbildning i kroppsmedvetande för Ellen Kubitza och Dorothea Jöllenbeck. På Pastoralinstitutet i Lund har hon i vissa kurser anordnat en bibliodramadag för att låta studenterna pröva på denna bibelupplevelsemetod. Kerstin Wimmer har skrivit artikeln Bibliodrama – kroppens spiritualitet som publicerades i Årsbok för Kristen humanism och samhällssyn, 2005.

1995-96 utvecklade Hans Hartman sina bibliodramaerfarenheter, då han tillsammans med kollegan Rolf Larsson genomförde en fortbildning i homiletik för prästerna i Uppsala stift. Tanken var att ge prästerna ett tillfälle att återupptäcka de ”sönderpredikade” jul- och påsktexterna genom att använda bibliodrama som metod. Som medarbetare inbjöd han dels sin bror Lars Hartman, professor i Nya testamentets exegetik, dels prästen och bibliodramatikern Gunborg Lindkvist från Finland, som sedermera har utbildats i Tyskland av Heidemarie Langer. Tillsammans genomförde teamet, under ett år, tio tvådagarsutbildningar på kontraktsbasis.

Uppsala Bibliodrama Ensemble
Intressant är tillkomsten av Uppsala Bibliodrama Ensemble som bildades i februari 1996 under ledning av leg psykoterapeuten och psykodramatikern Eva Fahlström från Uppsala, en av psykodramats pionjärer i Sverige. Uppsala Bibliodrama Ensemble utgör ett exempel på ett samarbete mellan ett fristående institut, Uppsala Psykodramainstitut, och präster i Svenska kyrkan, bland andra Ann-Catrin Bosbach, Erik Apelgårdh och Per-Anders Sölvin. Från institutets sida har även Kerstin Buckley, psykodramatiker och organisationskonsult, varit engagerad. Tanken bakom ensemblen är att utforska det judisk-kristna arvet utifrån ett öppet ickekonfessionellt förhållningssätt. Eftersom verksamheten leds av psykodramatiker arbetar man med en psykodramatiskt inspirerad metod. Från början deltog 16-17 personer med olika religiös och erfarenhetsmässig bakgrund – teologer, psykodramatiker, studenter, agnostiker och människor med annan religiös tro. Numera består Uppsala Bibliodrama Ensemble av en mindre kärntrupp, som under åren bland annat besökt olika församlingar i Svenska kyrkan, medverkat vid Pastoralinstitutet i Uppsala och lett bibliodrama i samband med rikskyrkliga möten.

Till den psykodramatiska traditionen hör också psykodramapedagogen Birgitta Walldén, som mötte bibliodramat under sin utbildning vid Uppsala Psykodramainstitut. Sedan 2000 har hon varit aktiv i bibliodramasammanhang främst inom Svenska kyrkan. Tillsammans med psykodramatikern Malin Lewin ledde hon bibliodramagrupper i S:t Pers kyrka i Uppsala under åren 2000-2004, där många av deltagarna var teologie studerande. Birgitta Walldén har vid flera tillfällen samarbetat med Lars-Gunnar Skogar, till exempel konfirmandledarutbildningen Kom och följ med! på Undersviks stiftsgård 2005, bibliodramaintroduktion vid Konfirmand- och skolkyrkoforum i Luleå stift 2007 samt bibliodramaworkshop i Luleå stift 2009.

Utbildningscentrum Lidingö – centrum för bibliodrama i Sverige 2003-2014
Så småningom har Svenska Missionskyrkans Utbildningscentrum Lidingö/Lidingö folkhögskola alltmer utvecklats till att bli ett centrum för bibliodrama i Sverige. Det började även där med att två lärare 1995 åkte till Bad Segeberg och kom hem ”fyllda till bredden med inspiration för bibliodrama”. På Utbildningscentrum Lidingö har under de senaste decennierna pågått en process för att utveckla pedagogiska metoder för ett kreativt arbete med Bibeln och folkhögskolans arbete med bibliodrama har blivit ett led i denna process. Sedan 1996 har bibliodrama använts i olika sammanhang i skolans verksamhet, bland annat i ledarutvecklingsprojekt inom ungdomsförbunden, inom Livsverkstan/Bibelpedagogen, diakonutbildningen och diakon- och pastorsfortbildningen. Ett par gånger om året har lärare rest från folkhögskolan ut till olika delar i Sverige och jobbat bibliodramatiskt. Sedan 1996 har Lidingö folkhögskola dessutom minst en gång varje år inbjudit intresserade till bibliodramahelger.

Drivkraften bakom utvecklandet av bibliodrama inom Svenska Missionskyrkan har varit diakonen, läraren och uttryckande konstterapeuten Lotta Geisler med gott stöd av kollegorna Lotta Dahmberg, lärare och dramapedagog, Stefan Sjöblom, häktespastor och utövande konstnär, Åke Jonsson, pastor och lektor vid Teologiska Högskolan i Stockholm samt Lars-Gunnar Skogar, häktespastor i Uppsala. De bibliodramatiker som är knutna till Utbildningscentrum Lidingö använder sig, liksom många andra svenska bibliodramatiker, av en pedagogisk inriktning i sin utövning av bibliodrama.

Ekumeniskt samarbete
Under 1990-talet påbörjades ett ekumeniskt samarbete kring bibliodrama mellan Svenska kyrkan/kyrkokansliet och Svenska Missionskyrkan/Lidingö folkhögskola, dit så småningom även studieförbunden Bilda och Sensus knöts. Bland annat hölls två konferenser på Lidingö folkhögskola 1998 och 2000 med syfte att knyta samman utövare och intresserade i ett nätverk,Bibliodramanätverket i Sverige. Dessa nätverkskontakter aktualiserade dels behovet av ett skrivet material om bibliodrama på svenska, dels en svensk utbildning för bibliodramaledare.

Antologi om bibliodrama
Våren 2001 tillsattes därför en projektgrupp för att i dialog med Bibliodramanätverket utarbeta ett förslag till synops till en antologi om bibliodrama. En förstudie gjordes av Birgitta Walldén för att undersöka möjligheterna att ge ut boken på Verbums förlag. Detta strandade tyvärr på grund av att målgruppen antogs vara för liten. År 2002 erbjöds dock en möjlighet att ge ut antologin som ett nummer av Svenska kyrkans tidskrift Mitt i församlingen (Mif 2003:6). Arbetet med antologin, som kom ut hösten 2003 med titeln Bibliodrama – Läsa Bibeln med hela kroppen och med Urban Engvall som redaktör, skulle få stor betydelse för de bibliodramaaktiva i Sverige och Norden att komma i kontakt med och lära känna varandra samt få en bild av vilka som varit engagerade i bibliodrama och hur metoden har spritts i vårt land. I samband med lanseringen av antologin arrangerade Sensus studieförbund en serie seminarier om bibliodrama som gav aktiva bibliodramatiker möjlighet att samarbeta i nya konstellationer, vilket också fördjupade och stärkte bibliodramaengagemanget hos dem som deltog.

Ur den tidigare projektgruppen för bibliodramaantologin utvecklades så småningom det så kallade Navet, som fungerade som en informell nationell aktionsgrupp för bibliodrama med ett par årliga träffar under åren 2004 – 2010. För att ge bibliodramarörelsen i Sverige en tydligare organisatorisk form bildades Bibliodramasällskapet i Sverige i december 2010. Navets verksamhet lades då ner och gick upp i det nya sällskapet.

Bibliodramaledarutbildning 
Sedan 2002 har fokus för bibliodramaarbetet på Utbildningscentrum Lidingö/Lidingö folkhögskola dels varit att skapa en svensk utbildning för bibliodramaledare, dels att utveckla och stärka de internationella kontakterna kring bibliodrama. Båda dessa syften har gått hand i hand. Lotta Geisler och Lars-Gunnar Skogar, som varit ledande i detta arbete, började från grunden genom att själva först genomgå en tvåårig bibliodramaledarutbildning 2003/2005 och därefter en ettårig handledarutbildning 2006/2007 vid Evangeliska akademin Nordelbien i Tyskland under ledning av Ottar Reinertsen och Antje Kiehn. Tillsammans har de därefter byggt upp en svensk utbildning för bibliodramaledare. Fem grundkurser för bibliodramaledare har hållits mellan 2005 och 2016 och den sjätte pågår 2017-2019 och en sjunde planeras. Deltagarna har kommit både från Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan/Equmeniakyrkan. Som ett resultat finns numera i Sverige ett femtiotal utbildade bibliodramaledare som alla i sina egna lokala sammanhang arbetar för att introducera bibliodrama i sin verksamhet. Den första vidareutbildningen genomfördes 2012-2013 med sju deltagare.

Mellan hösten 2014 – 2016 bedrevs bibliodramautbildningarna på Bromma folkhögskola, tillhörande Equmeniakyrkan och sen hösten 2017 drivs utbildningen av Bibliodramainstitutet, i samverkan med Bibliodramasällskapet och studieförbunden Bilda och Sensus.

Internationella kontakter
Hösten 2002 tillfrågades Lotta Geisler av Svenska kyrkans kyrkokansli om att bli kontaktperson för bibliodrama i Sverige på ekumenisk grund. Uppdraget gällde att delta i den EU-stödda processen Europeiskt partnerskap för lärande – Sokrates Grundtvig 2 (2001-2004), vars syfte var att utforma gemensamma riktlinjer för bibliodramafortbildning i Europa samt en gemensam programförklaring, ett Bibliodrama-Charta. Två EU-ansökningar sammanställdes som ledde till att Sverige 2003 blev medlem av konsultationsprocessen. 2004 bildades Europeiska Bibliodramanätverket av de länder som var med i partnerskapet för lärande. Nätverket bygger på Bibliodrama-Charta, gemensamt formulerade mål samt de gemensamt framtagna utbildningsriktlinjerna. I nätverket ingår i dag Ungern, Österrike, Schweiz, Tyskland, Tjeckien, England, Sverige, Danmark och Finland. Nätverket arrangerar varje år en bibliodramakongress som alternerar mellan medlemsländerna. Från Sverige har flera personer deltagit och medverkat i dessa kongresser. Både institutioner och privatpersoner kan vara medlemmar i nätverket.

Konferenser
På Utbildningscentrum Lidingö har under 2000-talet arrangerats en rad bibliodramakonferenser av både nationellt och internationellt slag.

• Nordisk kontaktdag i november 2003
• Internationell bibliodramakonferens inom ramen för konsultationsprocessen i februari 2004
• Bibliodramahelg med medlemmar från Navet och Uppsala Bibliodrama Ensemble i augusti 2005
• Bibliodramasymposium med temat Spelar teologi roll? i oktober 2007. Medverkande var professor Tim F. Schramm, rörelsepedagogen Ellen Kubitza, Thomas Kazen, lektor exegetik vid Teologiska Högskolan i Stockholm samt Åke Jonsson, pastor i Västerortskyrkan och lektor i systematisk teologi vid Teologiska Högskolan i Stockholm.
• Bibliodramasymposium och workshop med Wolfgang Wesenberg i november 2008
• Bibliodramasymposium och workshop med professor Gerhard Marcel Martin i december 2010
• Bibliodramasymposium och workshop, samt bokrelease av den svenska översättningen av antologin ”Bibliodrama som process”, med Andrea och Hermann Brandhorst 2013
• Bokrelease ”Handbok i Bibliodrama. När ord möter liv” i samband med årsmöte 2014. Workshop med Åke Jonsson och Lotta Geisler. På Bromma folkhögskola.
• Bibliodramasymposium som ett samtalscafé om syskonen bibliodrama och bibliolog. Bibliologworkshop med Eva Danneholm 2016 på Bromma folkhögskola
• Bibliodramasymposium med Henrikas och Gilija Zukauskas och workshop med Åke Jonsson och Gerdine Zuidema-Willemsen 2017 i Rotebro
• Bibliodramasymposium med Ulrika Svalfors och Rikard Roitto och workshop med Helene Isborn och Henrik Ydreborg 2018 i Solna.

Nätverkande
Bibliodramanätverket som bildades 1998 har idag spelat ut sin roll och har ersatts av det kontaktnät som finns inom Bibliodramasällskapet i Sverige. Bibliodramanätverkets hemsida, som lanserades i augusti 2009, har sedan 2012 Bibliodramasällskapet i Sverige som huvudman. Genom hemsidan kan bibliodramaintresserade få information om bibliodrama och även stå i kontakt med varandra.

Litteratur om bibliodrama
Bibliodrama – Läsa Bibeln med hela kroppen var den första boken om bibliodrama som publicerats på svenska. I november 2012 utkom första delen av en översättning av Else Nathalie Warns (red) standardverk Bibliodrama som process.Hela boken utkom i november 2013. I aug 2014 utkom Handbok i bibliodrama. När ord möter liv på Argument förlag. Ett referensbibliotek för bibliodrama finns samlat på Bromma folkhögskola.
Källor: 
Björn Krondorfer, red, Body and Bible. Interpreting and Experiencing Biblical Narratives, Trinity Press International Philadelphia 1992.

Klaus Werner Stangier, Jetzt. Bibliodrama im Spannungsfeld von Psychodrama und Liturgie, In Scenario Verlag, Köln 1997.

Gerhard Marcel Martin, Sachbuch Bibliodrama, Kohlhammer Stuttgart 1995, 2001 ny upplaga.

Personliga samtal med Tim F. Schramm, Ellen Kubitza och Gerhard Marcel Martin.

Urban Engvall, red, Bibliodrama – Läsa Bibeln med hela kroppen, Mitt i församlingen 2003:6.

Lotta Geisler, Bibliodrama och uttryckande konstterapi – samma andas barn. Examensarbete för utbildningen i uttryckande konstterapi vid Svenska Institutet för Uttryckande Konstterapi, juni 2003.

Olov Hartman, Stället om törnbusken, Rabén & Sjögren, 1961

Svenska bibliodramatikers personliga berättelser.

(Bildmaterialet är hämtat från en bibliodramaworkshop – Utbildningscentrum Lidingö i november 2008. Foto: Lotta Geisler)

Fördjupningsartikel till
Argument förlag, www.argument.se