Vilken sorts texter kan utforskas genom bibliodrama? Bibliodramasällskapet har genom några projekt skapat möjligheter att med hjälp av bibliodramats metoder utforska andra religiösa och litterära texter än Bibelns. 

Den 13 – 18 april 2015 var Björg Árnadóttir, Reyjavik Akademi, Island, inbjuden av Bibliodramasällskapet i Sverige för att göra bibliodrama kring fornisländska texter på några platser i landet. Björg Árnadóttir är författare och kulturarbetare med många strängar på sin lyra: forskning, skrivande, undervisning och skapande verksamhet. Hon kom i kontakt med bibliodrama i samband med det europeiska BASICS-projektet, Bibliodrama as a way of intercultural learning för adults (2012-2014). ”Eftersom jag alltid gillar att pröva nya saker, kom jag på att man kan utforska vårt fantastiska nordiska kulturarv genom bibliodramats metoder”, berättar Björg.

Det var alltså världspremiär när den första workshopen genomfördes den 14 april i Kristinegården, Svenska kyrkan i Falun. Denna kväll hade den ordinarie bibliodramagruppen utökats med flera personer som var nyfikna just på de fornisländska texterna. Sammanlagt tolv personer deltog. Nästa anhalt var Nordens folkhögskola Biskops Arnö den 16 april, där sju personer samlades, både elever och personal. Turnén avslutades med en heldagsworkshop på Bromma folkhögskola den 18 april, då sex vana bibliodramaledare fick chansen att släppa loss sin kreativirtet i tolkningen av texterna. På alla ställen skapade de fornisländska texterna stort intresse och många existentiella frågor väcktes kring drömmar, kärlek, relationer och människans öde och livslott. Programmet hade planerats av Birgitta Walldén och Helene Isborn. Birgitta var Björgs följeslagare under hela veckan.

Valans spådom och andra texter
De texter som Björg valt ut representerade viktiga delar av den fornisländska litteraturskatten, ett kulturellt arv som alla islänningar växer upp med och som också har varit levande i andra nordiska länder. Valans (Völvans) spådom eller Völuspa är hämtad från den Poetiska Eddan (anses avslutad 1270 men är förmodligen mycket äldre) och kan sägas vara en berättelse om världens uppkomst och undergång. Björg hade valt två vackra strofer (19-20) som skildrar världsträdet Yggdrasil och de tre nornorna eller ödesgudinnorna, Urd, Verdandi och Skuld, som ”skipar villkor, skiftar livslotter och mäter ödet åt människors barn.”

Ur sagornas värld hämtades några avsnitt ur Laxdalingarnas saga (900 – 1250) som handlar om en släkts öden genom sju eller åtta släktled. Denna saga lyfter tydligare än andra sagor fram ett kvinnligt perspektiv och berättar om starka och handlingskraftiga kvinnor. Det finns de som anser att sagan är skriven av en kvinna. En bit in i sagan är huvudpersonen den för sin skönhet och intelligens berömda Gudrun Osvifrsdotter, som älskas av Kjartan och hans fosterbror och kusin Bolli. Mellan dessa tre utspelar sig årtusendets kärlekssaga. Gudrun är förälskad i Kjartan, men det ryktas att han ska gifta sig med Ingeborg, syster till den norske kungen Olav Tryggvasson. Gudrun gifter sig därför istället med Bolli. Ryktet visar sig emellertid vara falskt och de båda fosterbröderna hamnar därefter i fejd med varandra om Gudrun. Bolli dödar Kjartan, men blir sedan själv dödad av Kjartans anhängare. (Fritt efter Wikipedia.)

Deltagarna fick möta Gudrun i fyra starka drömmar om hennes blivande äkta makar samt i ett samtal mellan Gudrun och hennes son Bolli om vem av dessa män som hon hade älskat mest. ”Jag var värst mot den som jag älskade mest,” svarade Gudrun, ett uttryck som blivit bevingat på Island.

Ytterligare två dramatiska texter från Laxdalingarnas saga blev föremål för dramatiserad utforskning. Kjartan och Bolli återkom i en berättelse om hur kristendomen kom till Norge genom kung Olav och sedan fördes vidare till Island. Den andra texten handlade om hur Ólafur och hans män mötte vålnaden Hrapp och lyckades bli av med den genom att bränna hans lik och kasta askan i havet.

Läs här Texter nordiskt bibliodrama

Här berättar några deltagare från de olika bibliodramatillfällena om sina intryck.

SVENSKA KYRKAN I FALUN
Kungen lät uppföra flera nyttiga verk denna vinter

Björg Arnadottir och Birgitta Walldén gästade den 14 april 2015 Falun och den bibliodramagrupp som brukar träffas på Kristinegården en gång i månaden.

Vanligtvis är det en bibeltext som möter våra liv när vi möts till bibliodramakväll, ett möte med ord som talar till oss, väljer oss – eller kanske är det vi som väljer! Denna tisdagskväll fick vi i den isländska Laxdalingarnas saga bland andra möta kungen som lät uppföra en kyrka samt Kjartan och Bolli som ville se vad de kristna gjorde. Vi mötte Ólafur och Hrapp i en dramatisk brottningskamp med spjut som slutade med att Hrapp lik grävdes upp och brändes, varefter han aska ströddes i havet. Det var en utmaning för gruppen att med sina kroppar och utan ord levandegöra dessa sagopersoner ‒ så fyllda av starka känslor av glädje, vrede, kärlek, hat, död, svek och liv.

Vi förde sedan att samtal om våra tankar kring ödet, drömmar, övernaturlighet och tro. Det gjorde att vår förståelse av texterna fördjupades. Deltagarna denna kväll kastade sig med liv och lust in i uppgiften och kunde efteråt konstatera att det går alldeles utmärkt att göra ett bibliodrama kring den nordiska litteraturskatten.

Text: Helene Isborn och Susanne Dahlgren, Svenska kyrkan i Falun

NORDENS FOLKHÖGSKOLA BISKOPS ARNÖ
Ingenting är rätt och ingenting är fel – Bibliodrama med isländsk mytologi

Björg Árnadóttir var under eftermiddagen den 16 april på Biskops Arnö för att hålla i en workshop om isländsk mytologi.

Vi är sju elever och lärare som vågat oss in och tagit oss tid att testa på Bibliodrama på Biskops Arnö. Björg Árnadóttir har rest från hemlandet Island för att hålla i en workshop om isländsk mytologi.

”Ordet biblio betyder böcker, så bibliodrama måste inte bara handla om texter från Bibeln. Men visst, hittills är det mest Bibelns texter som använts,” svarar Björg om kopplingen mellan ordet och aktiviteten.

Ett bibliodrama kan uttryckas och genomföras på flera olika sätt, men just idag börjar vi med presentation och tillitsövningar. Vi sitter i ring och varje deltagare får på en stol berätta vad de vill om sig själva och varför de kommit dit. Bredvid den första stolen, står en annan kullvält stol, där vi kan välja att sitta för att tala om sådant som vi vill dela med oss av som kanske inte är så positivt. Vi har redan när vi kommit in i rummet blivit överens om att skapa en trygghet i salen där orden och uttrycken stannar emellan oss som är där. Tillitsövningen därefter består bland annat av att leda en blundande person runt och känna på olika ytor. Därefter får vi läsa högt ur texter från Eddan, gestalta och diskutera dem samt ställa frågor om texterna. Vi talar mycket om Gudrun och hennes drömmar och liv. En strof som fastnar från detta är: ”Jag var värst mot honom som jag älskade mest.” Vi avslutar med att fortsätta skriva med utgångspunkt från textraden: ”Hon satt på en rund sten uppe på en kulle och tittade ut över havet. Tankarna…”

Det är en trevlig stund att få dela med varandra och ett roligt sätt att närma sig en text på.

Text: Carin Emenius, Global Rättvisa, Biskops Arnö

BROMMA FOLKHÖGSKOLA
Möte med isländska sagor genom bibliodrama

Den 18 april ledde Björg Árnadottir en heldags workshop på Bromma folkhögskola, Bromma

Björg Árnadóttir från Island ledde en hel dag med oss, sex vana bibliodramaledare. Utifrån sitt möte med bibliodrama i BASICS-projektet hade hon funnit att bibliodrama är ett verktyg som kan öppna texters innehåll, ge deltagaren tillfälle att möta de existentiella frågor de rymmer och skapa intresse och motivation att läsa mer. Denna lördag i Bromma fick några personer som mötts förr mötas än en gång i bibliodrama men den här gången kring texter som var ovana för oss alla.

Björg inledde med hur namn bildas på Island, där också våra namn fick en isländsk koppling ‒ ett sätt att bli till i sig själv i ett nytt sammanhang och få tillåtelse att vara sökande och känna sig delaktig. Efter gruppdynamisk uppvärmning, där vi kom i kontakt med varandra såväl kroppsligt som själsligt, inbjöds vi att läsa Völvans spådom och så småningom välja det ord eller den fras som blev viktig för oss. Jag valde skifta livslotter. Kanske för att jag heter Lotta men också för att jag tänkt just på den livslott jag lever i. Är den vald eller blev det bara så? Våra valda ord och fraser förvandlades snart med hjälp av med instrument och röster en improviserad ”musikal” som handlade om livsträdet och nornornas spådom. Mycket spontant och spännande, där manus och det spontana skapandet jazzade fritt. Ett annat sätt att närma sig en text, sig själv och varandra.

Björg inbjöd oss vana bibliodramaledare att vara oss själva, och vi tog chansen! Sen inbjöds vi till ett spel med nornorna, Urd, Verdandi och Skuld, trädet Yggdrasil och en kvinna med namnet Gudrun. Vi närmade oss nornornas tidsaspekter i våra liv – det förgångna, nuet och framtiden. Gudrun förstod jag betyder Gud och ord/skrift. Associationerna till min kristna förståelse började svänga, och Gudrun, denna starka kvinna, började spela med. I nästa text fick vi möta Gudrun och göra statyer utifrån hennes fyra drömmar och ge respons på dem.

Björg berättade om sagornas och Eddans tillkomst och vad de handlade om i stort. Sen samlades vi kring Urds brunn och frågan om ödet, vad som styr våra liv. Vi plockade ord ur brunnen, ord vi själva ”valde” fritt. Orden som kom upp var släktens historia, frihet, livslott, tro och tillit, skuld och faller. Efter våra berättelser i en runda fick vi plocka upp ord att ge till vår grannes berättelse. Orden som kom var nåd, grönska, fantasi, livslust, försoning, friskhet och skifta. Ett fint sätt att ge personlig respons till varandras berättelser.

Senare gick vi närmare in på Laxdalingarnas saga och Björg berättade lite mer om Gudruns liv, hennes fyra äktenskap och drömmar som tolkats redan i texterna. Vi fick ta del av årtusendets kärlekssaga mellan Kjartan, Gudrun och Bolli. Även om tiden inte gav så mycket utrymme så kändes det som om vi förstod att livet handlar väldigt mycket om kärleken och relationerna. Vi konstaterade att kärleksrelationer inte är lika förekommande i Bibelns berättelser.

Efter Björgs genomgång fick vi en skrivövning som inleddes med följande mening: ”Hon satt på en sten uppe på en kulle och tittade ut över havet. Tankarna…”. Vi skrev och läste upp den ena berättelsen efter den andra. Det skrivna rymde både poesi och prosa, fantasi och deckare, eftertanke och filosofi… Spontant skrivande på kort tid är kreativt!

Dagen avslutades med två korta dramer, där det ena handlade om skräck, våld och vålnader och det andra om kristnandet i Norden. Det avslutande samtalet handlade om de olika rottrådar i våra liv. En mycket spännande dag. Det finns fina poänger att förbinda bibliodrama med olika källor, kristna och isländska, ja fler förstås. Kanske vi människor behöver just detta vävande ur dåtiden i nuet för att forma framtiden. Urd, Verdandi och Skuld!

Text: Lotta Geisler, Bromma folkhögskola

Sammanställning, introduktion och redigering: Birgitta Walldén