Ett förbund som består (Jesaja 55:1-13)
2015 års europeiska bibliodramakongress ägde rum i Vilnius, Litauen 26 – 30 augusti kring temat ”Ett förbund som består”. Sex svenska deltagare hade anmält sig. Helene Isborn och Susanne Dahlgren, Falun, berättar här om sina intryck.

Rapport från EBNs konferens i Vilnius 2015

Bibliodrama förenar
För oss svenskar ligger Litauen 1 tim och 20 min bort med flyg från Stockholm till Vilnius. När vi reste till Europeiska Bibliodramanätverkets årliga konferens i augusti 2015 visste vi inte så mycket om Litauen, trots att det är bara är ett hav mellan våra länder/folk. När vi anlände efter en något äventyrlig taxiresa blev vi blev mycket kärleksfullt och varmt omhändertagna av planeringsgruppen för konferensen och av seminariestudenterna som för övrigt betjänade oss varje dag vid måltiderna och dess emellan. Allt gick att ordna!

Bibliodramaspråket
Vi var ca 50 deltagare från 12 nationer. Konferensen hölls på engelska men dessbättre är bibliodrama universellt. Våra kroppar hjälper oss när orden inte räcker till, precis som färg, form, bild, musik och ljud. Kanske kan vi kalla det ”Bibliodramaspråket”

Den första kvällen gick i gemenskapens tecken. Den öppnade våra kroppar och sinnen i mötet med varandra och våra olika länder och kulturer. Under kvällen presenterade vi mat, snacks, dryck och godis som vi tagit med från våra hemtrakter. Det var en väldigt trevlig kväll som varvade med provsmakning med dans och lekar från Litauen.

Gintaras Grušas, Vilnius ärkebiskop, gjorde stort intryck på oss den kväll han kom och talade över rubriken Guds barmhärtighet. Grušas är född av litauiska föräldrar och uppväxt i USA. Som avslutning ledde han vår aftonbön i kapellet. Med hjälp av rosenkransen bad vi bönen om Guds barmhärtighet – en bön som S:t Faustina fick i en uppenbarelse från Jesus.

Vandring på Via Dolorosa
S:t Josefsseminariet var en fantastisk plats med fina omgivningar. Det hade, som vi senare fick upptäcka, en Via Dolorosa-vandring med ett drygt trettiotal stationer. En av kvällarna gick vi delar av den då vi stannade vid 14 stationer. Vi deltagare turades om att läsa texter och böner och bära ljusen och korset. Vi fick berättat för oss att denna korsväg har en topografi som liknar Jerusalems. Stationerna som bland annat markeras med små stenkapell följer den väg Jesus gick på långfredagen. Korsvägen invigdes vid pingst 1669 men förstördes helt 1962 under den sovjetiska ockupationen. För att hålla denna korsväg vid liv lät då människor lägga blommor där stationerna varit – för att inte glömma dem. Mörkret hade lagt sig när vi kom fram till slutet av vandringen.

Golgatastationen var placerad i Church of the Invention of the Cross, en barockkyrka från slutet av 1700-talet. Kyrkan var låst så vi fick stanna utanför vid den stationens läsning. Men vi såg sen att det lyste inne i kyrkan och vi ville väldigt gärna se den. Då knackade en av prästkandidaterna som ledde denna vandring på en sidodörr och prästen som bodde där öppnade och bjöd in oss! I kyrkan fanns en relik från Kristi kors. Vi fick berättat för oss att det var Sankta Helena som låtit hemföra den från Jerusalem på 300-talet. Att reliken var äkta bekräftades av att människor blivit helade i dess närhet.

Vi förundrades över den kärlek, det hopp och den framtidstro vi möttes av trots det vi fick berättat för oss om vad människor i Litauen har fått utstå under ockupationstiden

Speciella upplevelser
Vårt besök på KGB-muséet berörde oss väldigt starkt. Plötsligt kom det litauiska folkets umbäranden så nära oss. Berättelserna och bilderna kändes i våra kroppar och satte igång en egen reflektion omkring våra liv, vår tro och vårt hopp. Efter guidningen hade vi ett stort behov av att hitta en lugn plats. Vi fann den platsen i en närbelägen kyrka.

I inbjudan till konferensen hade vi uppmanats att ta med någon kläddetalj med inspiration från renässansen. Så en eftermiddag möttes vi i renässansens tecken för en guidad vandring i Vilnius gamla stad. Vi fick bli en del av ett teatersällskaps sceneri om Vilnius rika historia. Det genomgående temat var upprättelse och helande i kontakt med reliker och helgon. Det var en härlig dag. Det regnade bara en kort stund i ”regnets land” (Litauen betyder ”det regniga landet”.)

Den sista kvällen hade vi knappt hunnit äta klart festmiddagen förrän vi befann oss ute på gräsmattan och drogs in i medryckande litauiska folkdanser till dur-dragspel, fiol, kontrabas och trumma. Det var en underbar kväll, roligt och svettigt. Också knotten trivdes när de dansade kring våra ben.

Vi är mycket glada och tacksamma för upplevelserna under konferensen. Tänk att ha möjlighet att träffa vänner och alla har en anknytning till Bibliodrama!

Bibliodrama är ett fredsarbete
För oss blev det här en resa på vår yttre och inre scen. Det händer något med oss när vi får möjlighet att dela tro och liv över alla gränser, det ger nya perspektiv och insikter. Bibliodrama är ett bra sätt att bedriva fredsarbete.

Kom med du också, nästa år ses vi i Rumänien!

Susanne Dahlgren, församlingspedagog och bibliodramaledare och Helene Isborn, församlingspedagog och diplomerad bibliodramaledare