Den första boken på svenska som beskriver vad bibliodrama innebär – teoretiskt och praktiskt. Det är en antologi, en samling av intervjuer och artiklar av olika personer med erfarenhet av bibliodrama. Här finns bland annat en direkt översättning av två kapitel från Body and Bible, nämligen Utdrivningen ur lustgården och gestaltningens hermeneutik av Samuel Laeuchli och Exempel på bibliodrama – en nytestamentlig helandeberättelse återskapas på scenen av Tim F. Schramm.

Redaktör: Urban Engvall

Dessutom medverkar:
Göran Agrell, Lotta Dahmberg, Anna-Karin Elfstrand, Eva Fahlström, Lotta Geisler, Hans Hartman, Åke Jonsson, Gunborg Lindqvist, Christina Lövestam, Stefan Sjöblom, Lars-Gunnar Skogar och Birgitta Walldén.

Utgiven av tidskriften Mitt i församlingen – Nämnden för kyrkolivets utveckling, Svenska kyrkan/ISSN 1101-3370 (2003:6). Se nedan för en kort sammanfattning av varje kapitel.

Beställning
Boken finns inte längre att köpa men Bibliodramasällskapet förfogar över restupplagan. Kontakta någon i Bibliodramasällskapets styrelse om du är intresserad.

Bibliodrama – Läsa Bibeln med hela kroppen

En kort presention av bokens olika kapitel av Anna-Karin Elfstrand:

s 5   I bibliodrama får texten läsa läsaren – Förord av Urban Engvall
I den här boken, den första i sitt slag på svenska, finns en djupgående presentation av vad bibliodrama är, teoretiskt och praktiskt. Här finns också många praktiska exempel på hur bibliodrama används i olika sammanhang.

s 7   En bibliodramaresa – Christina Lövestam beskriver sina egna upplevelser steg för steg under några dagars bibliodrama kring Marias lovsång vid en konferens i Bad Segeberg i Tyskland. Hon berättar om sina egna upplevelser under denna bibliodramaresa tillsammans med några människor från olika länder med skilda livserfarenheter. – ”Vi lär känna nya djup i texten hela tiden. – – – Vad gäller min bild av Maria så fördjupas den och förändras hela tiden.”

s 10  Läsa Bibeln med hela kroppen – Gunborg Lindqvist berättar personligt om sina första

kontakter med bibliodrama. Hon berättar sedan hur man kan använda bibliodrama som metod, i vilka sammanhang och med vilka människor och hon beskriver vad som sker i ett bibliodrama.

”Bibliodrama passar alla sorters människor!” säger hon. ”Gamla, medelålders, unga, barn. Mer eller mindre eller inte alls kyrkligt aktiva. Kvinnor och män. Det som behövs är att de vill vara med och är nyfikna på bibeltexten och på sig själva och på mötet mellan ett jag och en text.” Hon betonar att ”det är alltid den enskilda individen som bestämmer hur mycket texten får beröra, hur djupt man vill gå in i sig själv.”  – Vad är det som sker i ett bibliodrama? Gunborg Lindqvist svarar så här: ”Bibliodrama är ett sätt att läsa mellan raderna. De anonyma får ett ansikte och en röst. Vanliga människor kommer till tals, det är ett växelspel mellan då och nu, mellan individ och grupp, man ger och man får, man skrattar och man gråter. – – – När bibeltexten möter min livssituation och min livserfarenhet kan saker hända.”

s 14   Bibliodrama – vad är det och varifrån kommer det? – Lotta Geisler börjar med att berätta om sin starka upplevelse vid det första mötet med bibliodrama i Bad Segeberg. ”Jag uppmuntrades att med stor frihet vara mig själv. Här fick seriositet och lek mötas. Det gav en sund distans och öppnade en ny och spännande värld. Jag var ´såld´!” – Därefter ger hon en utförlig beskrivning av bibliodramats uppkomst och framväxt i Tyskland och även i USA och hur det spred sig också till Sverige. Läs mer >>

s 24   Europeiskt partnerskap för lärande – Lotta Geisler redogör här för samarbetet mellan projektpartners från fem europeiska länder (Danmark, Schweiz, Tyskland, Ungern, Österrike, och – från och med 2003 även Sverige) inom ramen för det EU-stödda projektet ”Bibliodramafortbildning i Europa”. Läs mer >>

s 27   Oförutsägbarhet och uppenbarelse – Ett skapelseteologiskt perspektiv på bibliodrama som bibeltolkning – Åke Jonsson menar att Bibliodrama kan beskrivas som ett samtal med bibeltexten. Han framhåller, att ”Om Gud är en aktivt skapande gud, verksam i naturen, så är Guds skapande ord också dynamiskt och oförutsägbart. Det gudomliga tilltal som finns i Bibeln består inte av cementerade dogmer utan av de händelser som äger rum när människor samtalar med bibeln.” En konservativ bibeluppfattning är att vi fått den kunskap vi behöver i den gudomliga uppenbarelsen. Människans enda ansvar är att lyda. En processteologisk uppfattning däremot framhåller dialogen mellan det gudomliga och det mänskliga och betonar starkt det ömsesidiga förhållandet mellan Gud och människan. Uppenbarelsen samverkar med vårt språk och vår fantasi, så som sker i bibliodrama.

s 33   Utdrivningen ur lustgården och gestaltningens hermeneutik –  av Samuel Laeuchli.
Detta kapitel ingår i ”Body and Bible”, red. Björn Krondorfer, Harrisburg:Trinity Press International, 1992.  Översättning och bearbetning av kapitlet: Birgitta Walldén

Samuel Laeuchli skriver så här: ”Dramatisk gestaltning är en autentisk, integrerad del av processen att förstå en urgammal berättelse.”  Han framhåller, att det inte räcker med att ”tänka” och argumentera kring en text på ett rationellt plan utan betonar tystnadens röst, kroppens kraftfulla språk och den omedvetna världen under tingens yta som nödvändiga element i tolkningsprocessen. I stället för att bara läsa, lyssna, tänka kring texten om ”utdrivningen ur lustgården” och på det sättet försöka tolka den, så gestaltar vi den, går in i den med kropp och själ. ”De kaotiska och dramatiska elementen i denna myt är vårt kaos och berättelsen om oss. – – – Dramat finns där, antingen vi vill det eller inte. – – – Dramat som pågår i historien och samhället, i klassrum och kyrkbänkar och bland vänner eller familj, äger rum mitt ibland oss. Vi spelar upp det.”  Och under denna bibliodramatiska process hittar vi nya mönster att införliva med oss själva.

s 66   Exempel på bibliodrama – en nytestamentlig helandeberättelse återskapas på scenen – av Tim F. Schramm 
Detta kapitel ingår också i ”Body and Bible” (se ovan) Översättning och bearbetning: Birgitta Walldén

Tim Schramm ger i början av sin artikel en sorts programförklaring: ”I korthet är avsikten med bibliodrama att förstå Bibeln med kropp och själ, med hjärta och förstånd. Det vänder sig till människor som har fler frågor än svar och som ändå söker en riktning och en mening i sina liv.” – Sedan ger han följande disposition av sitt ämne:
”I denna artikel kommer jag att beskriva mitt sätt att göra bibliodrama och ge en förstahandsupplevelse av hur denna nya metod fungerar. Jag har delat upp artikeln i tre delar. Jag ska först berätta om min egen utveckling och förklara tre nyckelord (amplification/förstärkning, dramatisering/spel/lek och kropp). Därefter ger jag en detaljerad beskrivning av en bibliodramaverksamhet som pågick i tre dagar och som utgick från Markus 7:24-30, berättelsen om den syrisk-fenikiska kvinnan. Till sist kommer jag att avsluta med några sammanfattande hermeneutiska reflexioner.”

Tim Schramm beskriver mycket konkret de olika momenten och övningarna och vad som händer i det bibliodrama, som alltså pågick i tre dagar.

s 98   Uttrycksformer i processorienterat Bibliodrama – Lotta Geisler inleder med följande ord: ”Bibliodrama bjuder in den som vill vara med till en mångsidig närkamp med bibeltexter. Bibliodrama är flerdimensionellt, en sorts helhet av olika uttryck, språk och metoder.” Senare förklarar hon att ”Arbetet med kroppen och rummet utgör en viktig grund i bibliodrama.”  Andra viktiga uttrycksmedel är bildskapande både i färger och lera, psykodrama, klang, rytm och röst, poesi och skrivande i olika former.
Lotta Geisler hänvisar i sin artikel till Gerhard Marcel Martin, en av förgrundsgestalterna i den europeiska bibliodramarörelsen. Hon beskriver utförligt hur Martin i sitt bibliodramaarbete bygger på tre lika viktiga delar:
> kroppsrelaterade övningar
> kreativt arbete, lek, på den yttre och inre scenen
> samtal och förståelse utifrån texten, gruppen och individen

Andra auktoriter som betytt mycket i bibliodramats utveckling, som Lotta Geisler också hänvisar till i sin artikel, är Samuel Laeuchli och Peter Pitzele, Eberhard Warns och Wolfgang Wesenberg. Se register >>

s 105   Rummets och kroppens betydelse – Lotta Dahmberg gör oss först medvetna om hur ett rum kan påverka på ett omedvetet plan med känslor av trygghet eller otrygghet etc. Hon berättar om sin första kontakt med bibliodrama i Bad Segeberg i Tyskland, hur ett ganska tomt, intetsägande rum förändrades. ”Under dagarna fylldes detta rum med våra kroppar, röster, ljud, rörelser, musik, färgade tyger, formationer, statyer, berättelser, improvisationer, dagboksanteckningar, samtal och tystnad. – – – Där stod väggarna för den praktiska, fysiska tryggheten där vi vågade bli modiga.” – Lotta Dahmberg beskriver också vad kroppen och rörelserna betyder för arbetet med bibliodrama: ”Med min kropp kan jag gestalta dramat som det beskrivs i bibeltexten. Samtidigt bär min kropp på minnen från tidigare erfarenheter, känslor, dofter, smaker och beröring.” Det uppstår ett möte mellan vad jag upplevt förr och vad jag upplever nu. ”Vi kan kalla det ett tolkningens drama när min kropp gestaltar mitt livs drama utifrån de tankar och känslor som väcks både av texten och rörelsen.”

s 113   Bildarbete i bibliodrama – Anna-Karin Elfstrand framhåller, att människan från första början – både i historien och i varje människas liv – är en skapande varelse. Bildskapandet handlar ofta om längtan efter kontakt och kommunikation – med andra människor, med mig själv och med Gud. Bilderna vi skapar berättar något som inte ord kan formulera. – Att i bibliodramaarbete måla en eller flera bilder i anslutning till en bibeltext ger ofta en ny, djupare, personlig dimension till upplevelsen av texten. – Som vuxen kan man bli djupt berörd av sina bilder och samtidigt känna sig tafatt och ganska hudlös inför de andra i gruppen. Därför är det viktigt för den som leder bildarbete att vara lyhörd och visa respekt i förhållande till deltagarna. – Anna-Karin Elfstrand ger konkreta förslag till hur man kan använda bildskapande i bibliodramasammanhang.

s 119   Psykodramats möjligheter i bibliodrama – Eva Fahlström berättar först om J.L. Morenos liv och arbete. Moreno (1889-1974) var den som startade Spontanteatern i Wien 1922, som var en form av socialt engagerad, improviserad teater, som man så småningom upptäckte hade en terapeutisk effekt på gruppdeltagarna. Så växte Psyko- drama fram, som handlar om människors inre behov och verklighet och modet att för- ändras. ”Moreno ser människan som en spontan, skapande, social och kosmisk varelse”, säger Eva Fahlström. Via rollspel kan man hitta tillbaka till och ”finnas i sin kreativitet i samklang med den övriga världen.” – Här kan psykodrama och bibliodrama mötas. ”I såväl psykodrama som bibliodrama sker oväntade dramatiska förändringar inom deltagarna. I psykodrama kallas detta katharsis, i bibliodrama skulle vi kunna kalla det transformationer. I båda fallen är det en mycket stark upplevelse.”

Eva Fahlström ger i sin artikel en mall för det processinriktade arbetet under ett bibliodramapass (ca 8 tim), som Uppsala Bibliodrama Ensemble använder.

s 128   Ledarskapet i bibliodrama – Stefan Sjöblom och Eva Fahlström
(Intervju: Lars-Gunnar Skogar)
Stefan Sjöblom, den första som intervjuas, börjar med att beskriva sin syn på ledarskapet i bibliodrama så här: ”Att själv ha jobbat och levt med den text som ska bearbetas i bibliodrama är en del av den förberedelse som är viktig för ledaren.” Att vara väl förberedd är A och O, och samtidigt bör man använda sin intuition, när man möter gruppen, så att man i någon mån kan anpassa arbetet till gruppdeltagarnas olika erfarenheter och behov. Lyhördhet inför tvekan eller rentav motstånd mot vissa övningar och respekt för vars och ens integritet är viktigt att ha som riktlinjer. Stefan Sjöblom går igenom konkreta tips om antalet ledare, tidsramar, möjliga fallgropar. Han ger också exempel på en personlig upplevelse från ett bibliodrama med texten om Jesus i Nasarets synagoga.

Eva Fahlström, den andra intervjuade personen, har arbetat med grupper i hela sitt liv och menar att det är viktigt, även i bibliodramaarbete, att ha ett ”systemiskt tänkande”, det vill säga kunskap om hur vi påverkar och påverkas av det som sker i gruppen. Eva Fahlström poängterar ledaren som ”en formhållare, en ramhållare, dramaturg”. Eftersom gruppdeltagarna är aktörer och uttolkare, är det viktigt att ledaren är den som ”håller i den röda tråden och tillåter de andra aktörerna att finnas i sina känslor och rolltolkningar.” Hon berättar att man i Uppsala Bibliodrama Ensemble alltid arbetar i samma rum och med samma tidsomfång (åtta timmar) och enligt samma schema. Ledaren, gruppen och ritualen är de hållande faktorerna, när gruppdeltagare ibland ibland hamnar i inre processer på ett sätt som man inte kan förutse.

s 139   Pedagogiska perspektiv – Stefan Sjöblom tar här upp några viktiga pedagog- iska aspekter kring bibliodramaarbetet. Han betonar ledarens ansvar för att så väl som möjligt utforma rummet och miljön – både i fysisk och psykologisk bemärkelse – i det skapande sammanhang vi rör oss. Följande underrubriker beskriver tydligt innehållet i detta kapitel: Det pedagogiska rummet, Det lekfulla rummet, Det förtroendefulla rummet, Rum för tillit, Rum för samspel, Rum för text, tolkning, reflexion och samtal, Kunskapens inkubationstid, Bibliodrama är en övning i att gestalta det outsägliga, Pedagogiska eftertankar.

s 147   Exegetiskt perspektiv – Göran Agrell börjar med att förklara ordet exegetik så här: ”Bibelvetenskapen, eller exegetiken, utgår sedan upplysningstiden från att det finns en historisk bas för de bibliska texterna och undersöker vilken denna bas kan vara.” Exegetiken utgår från att människor nedtecknat muntliga berättelser om till exempel patriarkerna och profeterna. Även berättelserna om Jesus och hans apostlar anses vara historiskt förankrade. ”Till saken hör att samma tema och tradition tolkas på olika sätt ur olika perspektiv.”  Göran Agrell menar därför: ”När det gäller användningen av exegetiken för bibliodrama kan man alltså se att det tolkningsarbete som kan ske och sker i bibliodramat har sin motsvarighet i Bibeln själv.”

s 155   Bibliodrama som ledarutveckling – Stefan Sjöblom
(Intervju: Birgitta Walldén)
”Som pedagog är det genom bibliodrama och muntligt berättande som jag har återfått glädjen över bibelns berättelser. – Bibeln är ett evigt drama, som speglar det mänskliga dilemmat om och om igen. Den är inte gjord bara för att läsas utan också för att gestaltas.” Så säger Stefan Sjöblom och berättar sedan om att Lidingö folkhögskola/ Utbildningscentrum under de senaste tolv åren gått i bräschen för att i många utbildningssammanhang, bland annat i sina ledarutvecklingsprojekt, använda bibliodramats många kreativa språk – måla, dansa, skriva, berätta, improvisera, så kallat ”inkarnativt lärande”. ”När kroppen blir indragen når man andra former av vetande. Genom att ta in tanke och känsla i kroppen, erövrar du något som du inte kan nå intellektuellt”, säger Stefan Sjöblom. Vad det bibliodramatiska arbetssättet kräver är bl a ”pedagogisk erfarenhet och reflexion”, ett ”kreativt förhållningssätt”, ”förmåga att ge det skapande arbetet en trygg ram”.

s 158   Bibliodrama i fortbildning och arbetslagsutbildning – Hans Hartman
(Intervju: Birgitta Walldén)
”För mig är bibliodrama primärt en pedagogisk metod och det är främst som pedagog och utbildare jag använt mig av den”, säger Hans Hartman, som har sin bakgrund i kyrkospelsrörelsen. Han kom i kontakt med bibliodrama redan i början av åttitalet, då en bibliodramagrupp från Tyskland inbjöds till Sigtuna. Deras arbete med improvisation kring bibeltexter gav en ny infallsvinkel, en större tolkningsfrihet i förhållande till texten, menar Hans Hartman, men han tillägger: ”Som alla alternativa pedagogiska former måste metoden hanteras varsamt. Du måste veta vad du gör, så att du inte manipulerar. Genomför aldrig en pedagogisk övning, som du inte själv har varit med om.” – Hans Hartman har själv under årens lopp använt olika bibliodramatiska modeller i flera utbildningssammanhang, bl a i kateketikundervisningen vid Pastoralinstitutet, i arbetslagsutbildning och under en serie fortbildningsdagar i homiletik för präster från olika kontrakt i Uppsala stift. ”Tanken var att ge prästerna ett tillfälle att återupptäcka de ”sönderpredikade” jul- och påsktexterna genom att använda bibliodramat som metod.”

s 162   Bibliodrama med studenter i Göteborg – Christina Lövestam
(Intervju: Birgitta Walldén)
Efter en bibliodramakonferens i Bad Segeberg 1993 reste Christina Lövestam hem, fast besluten att starta en bibliodramagrupp med studenter. Hon var då studentpräst i Göteborg, och som medledare fick hon psykodramatikern Kerstin Hospers, som tidigare arbetat med bibliodrama. ”Som studentpräst såg jag bibliodramaarbetet som ett viktigt komplement till gudstjänster och annat utbud av aktiviteter som Kyrkan i högskolan hade”, säger Christina Lövestam. Hon beskriver konkret i intervjun vilka lokaler och tidsramar man hade och hur arbetet med studentgrupperna utformades. Underrubrikerna i artikeln presenterar innehållet på ett tydligt sätt: Nära texten – Rollspel – Sammanväv- ning av perspektiv – Reflexion – Komplement – Några råd.

s 166   Bibliodrama med konfirmander – Anna-Karin Elfstrand
(Intervju: Birgitta Walldén)
Kan man använda bibliodrama i konfirmandgrupper och hur fungerar det? När Anna-Karin Elfstrand fick den frågan blev hon svarslös, eftersom hon inte hade prövat. Men det blev en utmaning, och hon fick ”låna” två sommarkonfirmandgrupper under en eftermiddag. ”Jag ville få ungdomarna att upptäcka att många texter i Bibeln handlar om människors tankar, känslor och reaktioner som liknar våra egna”, säger Anna-Karin Elfstrand. De texter som användes var Luk 13:6-9 (Fikonträdet) och Luk 15:11-32 (Den förlorade sonen) – Hon går igenom sitt upplägg steg för steg. Till sist gör hon följande reflektioner: Det är inte självklart idag att konfirmander känner till de vanliga bibeltexterna. Det känns ovant för ungdomar att få tycka och tänka själva om en text, utan att svaret är givet. Det krävs mod att säga vad man tycker i en grupp jämnåriga. Detta arbetssätt kan bland annat öva deras förmåga att respektera varandras olika upplevelser.

s 170   Uppsala Bibliodrama Ensemble – Eva Fahlström, Kerstin Buckley, Per-Anders Sölvin, Erik Apelgårdh och Ann-Katrin Bosbach
(Intervju och samtalsledare: Birgitta Walldén)
Eva Fahlström driver tillsammans med Kerstin Buckley Uppsala Psykodramainstitut. ”Jag drabbades helt enkelt av bibliodrama”, berättar Eva Fahlström. Det var i början av 90-talet. Flera av bibliodramaensemblens medlemmar menar, att syftet med deras bibliodramaarbete är, ”att förstå vår egen och vårt samhälles situation utifrån Bibelns texter”. Arbetetssättet är helt processorienterat. Man utforskar texten tillsammans och är trogen mot den, samtidigt som man vill fördjupa texten och hitta nya aspekter. Det är viktigt med ett tillåtande klimat i gruppen, och ”man bör vara medveten om hur djupt dessa processer går”.

s 175   Bibliodrama som studiecirkel – Birgitta Walldén och Malin Lewin
(Intervju: Urban Engvall)
På frågan om man kan arbeta med bibliodrama i studiecirkelform, svarar både Birgitta
Walldén och Malin Lewin jakande. De har samarbetat med studieförbundet Sensus i Uppsala sedan hösten 2000. Fördelar är t ex ”tillgång till ekonomiska resurser, stöd i marknadsföring, möjligheter till ledarutbildning och delaktighet i ett större pedagogiskt sammanhang.” Eftersom studiecirkelformen numera är så flexibel, kan man lägga upp sammankomsterna enligt olika önskemål, som passar gruppdeltagare och cirkelledare.
Birgitta och Malin redogör för olika för- och nackdelar när det gäller tidsmässig planering för en bibliodramagrupp. De berättar också om den arbetsmetod de använder i det bibliodramaarbete, som de leder tillsammans. – För framtiden hoppas de få fortsätta med bibliodrama och att kunna ”nå ut till och få samarbeta med grupper de tror skulle ha glädje och nytta av arbetssättet, till exempel blivande präster och andra kyrkoarbetare.”

s 179   Ledaren garanterar tryggheten – Lotta Geisler, Lars-Gunnar Skogar och Birgitta Walldén
(Intervju och samtalsledare: Urban Engvall)
Urban Engvall ställer några frågor till de tre erfarna bibliodramatikerna, och på varje fråga följer här ett axplock av deras svar:

Varför håller ni på med bibliodrama?
För att utveckla mitt sätt att läsa bibeln och att möta texterna på ett nytt sätt. För att jag i bibliodrama får ta med mina egna erfarenheter. Jag blir berörd på ett personligt plan.
För att bibliodrama kan skapa ett utrymme för att jobba med existentiella frågor och där människan blir ”bemyndigad” att hitta sin egen livstolkning. För att ”jag tror, att människan bär på en längtan efter hängivenhet, närhet, möte. Bibliodrama öppnar för detta.”
”Ja, det är det som gör att det känns så heligt. Man känner sig vid liv, närvarande.”

Hur uppnår man tryggheten i bibliodrama?
”Ledaren har ansvar för tryggheten i tid, rum och ramar.” Det måste finnas vissa överenskomna regler, som att ingen tvingas till någonting, ingen får skada någon annan,
alla är med tills arbetspasset är slut för att processen ska kunna fullföljas. Att alla är med och att alla är lika viktiga känns tydligt genom att vi samlas i cirkelformen. För att det ska fungera bra, behöver man vara två ledare.

Hur blir man ledare i bibliodrama?
Man måste ha egen erfarenhet genom att själv ha varit deltagare i bibliodrama, helst flera gånger. Man behöver också någon form av utbildning, och det är viktigt att ha kunskap om grupprocesser. Man lär sig ju också genom att pröva med enkla övningar, som man känner sig trygg i. Någon i ett ledarpar bör också ha ett visst mått av teologiska kunskaper, för att ”vidga perspektivet, att visa på paralleller och ge sammanhang och ”bakgrunder.”

Medverkande i Bibliodrama – Läsa Bibeln med hela kroppen:
Urban Engvall, redaktör för Mitt i församlingen
Anna-Karin Elfstrand, tidigare komvuxlärare i psykologi i Skövde, uttryckande konstterapeut och bibliodramatiker
Birgitta Walldén, psykodramapedagog, bibliodramatiker och utredningskonsult
Christina Lövestam, präst, författare och psykoterapeut
Erik Apelgårdh, präst, enhetschef vid Kyrkokansliet i Uppsala
Eva Fahlström, pedagog och leg psykoterapeut samt ledare för Uppsala Bibliodrama Ensemble, driver Uppsala Psykodramainstitut
Gunborg Lindqvist, präst i Esbo svenska församling i Finland och bibliodramatiker
Göran Agrell, präst och direktor vid Stockholms Teologiska Institut
Hans Hartman, präst, pedagog och utbildare
Kerstin Buckley, psykodramatiker och organisationskonsult
Lars-Gunnar Skogar, pastor i Svenska Missionskyrkan och bibliodramatiker
Lotta Dahmberg dramapedagog, bibliodramatiker och lärare vid UCL /Utbildningscentrum Lidingö
Lotta Geisler, uttryckande konstterapeut, bibliodramatiker och folkhögskollärare vid UCL /Utbildningscentrum Lidingö
Per-Anders Sölvin, präst, kyrkoherde i Gamla Uppsala församling
Samuel Laeuchli,religionsprofessor vid Temple University i Philadelphia, USA och även vd för Mimesis Institute, ett centrum för konst, drama och psykologi
Stefan Sjöblom, pastor, konstnär och lärare vid Lidingö folkhögskola/Svenska Missionskyrkans utbildningscentrum, Lidingö
Tim F. Schramm, professor i Nya testamentet vid Hamburgs universitet
Åke Jonsson, pastor i Västerortskyrkan, Vällingby och bibliodramatiker