Det betydelsefulla var den öppen och tillåtande stämningen.

BIBLODRAMA DEN 15 – 16 NOVEMBER 2024/Bromma folkhögskola

Erik Lindberg skriver så här:

Erik Lindberg Spånga, socionom, anställd av IOGT-NTO Spånga, volontärmedarbetar i det litterära sällskapet Auroras tidskrift Aurora, varav tio år som redaktör – mina litterära intressen bidrog till att jag anmälde mig till bibliodramahelgen.
Hur en person blir mottagen när han/hon anländer till ett event, slår an tonen för hela eventet. Jag hade
aldrig varit på en bibliodramahelg. Jag visste inte ens vad ordet betydde, även om jag anade att det hade
något med Bibel och drama att göra. Jag hade bara råkat se något om bibliodrama på facebook och slängt ut en fråga: ”vad är bibliodrama”. Svaret blev ”anmäl dig”. Jag tyckte uttrycket lät spännande -jag tycker ju Bibel och drama är spännande, så jag gjorde slag i saken och skickade i väg en anmälan.

Fredagskvällen den 15 november satt jag ensam vid ett stort runt bord i folkhögskolans stora hall,
läppjande på en mugg kaffe. Helt ok, är man ny som är man. Ofta sätter sig folk i grupper med dem de
känner. Jag tänkte att jag kommer säkert att lära känna lite folk i den grupp jag skulle vara med under
aftonen. ”Får jag slå mig ned här”, frågade plötsligt ett par personer. ”Javisst”, svarade jag, det är bara trevligt”. Snart var vi inbegripna i ett livligt samtal, människor som sekunderna innan hade varit helt okända för varandra. Ämnet för talet var inte det viktiga. Det betydelsefulla var den öppen och tillåtande stämningen. Den här episoden är viktig. Den angav tonen för hela helgen. Den fick mig att slappna av. Det blev skönt och roligt att vara där. Gruppsamtalet i ring senare under kvällen löpte lättare därför att man inte hamnade i den kollektiva ensamheten, människor som är samlade på samma ställe men agerar som ensamma atomer där ingen når den andra.

En övningarna var att dramatisera en vallfartssång ur Psaltaren, man tågade sjungande upp mot Templet i Jerusalem. Under vår helg måste vallfarten ha tolkats som en senare vallfart än i Bibeltexten, eftersom det skulle vara med en romersk soldat som övervakade de sjungande tåget. Alla fick egentligen ta alla roller. Jag upptäckte hur spännande det var att flera olika personer tolkade samma roll. Man kunde vara vad som helst: män kunde vara kvinnor, kvinnor kunde vara män, det spelade ingen roll vem som var romersk soldat eller jude i vallfartståget. Ingen hade monopol på någon roll. Trots det anarkistiska anslaget – eller kanske tack var det – blev texten mycket djupare än om roller hade delats ut i förväg. Att flera personer är EN person i texten, ger en djupare förståelse av hur komplex en människa är. De skilda tolkningar representerar olika sidor av samma person. Det var något nytt för mig att man kunde avvinna så många aspekter av en kort text.

Vid ett annat tillfälle fick vi höra – och läsa – Erik Lindorms dikt ”Bron”. Den handlar om en stor och
ståtlig bro i stål och granit upplyst med väldiga elektriska ljus, som ”strålande solar”. Den ständiga
trafiken över bron ”molar”; det blir ett brummande surr utan ände. Men diktjaget står på en sida av bro
och hans ovän på den andra. Det går ej att nå varandra trots den ståtliga bron med sina väldiga elektriska
ljus, sin molande trafikström och sina valv i stål och granit: ”Jag måste bygga mig en egen bro”.

Vi fick med kritor rita vår egen bro, två och två, och sedan kommentera och rubriksätta varandras broar. Det var kommentarer i vänliga anda, konstruktiva tolkningar där ingen var bättre än den andra, men vi bägge tillförde varandras broar nya aspekter. Vi hade också kontakt- och gemenskapsövningar – allt flöt mycket lättare just därför att ouvertyren till helgen varit så varm och välkomnande.