Jag kom i kontakt med bibliodrama i november 2006 genom en kurs på Lidingö folkhögskola. Dit åkte jag som en fortbildning i mitt arbete som dramapedagog i Caroli församling, Svenska kyrkan, i Borås. Det var en spännande fyradagars kurs där jag också fick möjligheten att träffa mina nuvarande arbetskollegor Anita Persson och Annica Karlsson! Vi började prata väldigt intensivt på tåget på vägen hem om hur vi ville jobba med ideella ledare och ledarskap – ett halvår senare ringer Anita och frågar om jag ville söka en tjänst som de omvandlat till en pedagogtjänst. Jag sökte och fick jobbet som församlingspedagog i Toarps församling. När jag arbetade som dramapedagog i Caroli, hade jag dramakonfirmander som jag gjorde bibliodrama med. Även min dåvarande dramagrupp TankeSpridarna, fick sig en dos med bibliodrama.

Bibliodrama som metod är ju ”hur bra som helst”. Den hjälper mig att få mer förståelse för mig själv, bibeltexten och de andra i gruppen. Gruppen tillför ju oerhört mycket med sina tankar om och kring texten. Bibliodrama ligger mig nära om hjärtat utifrån att jag är kristen dramapedagog som verkar inom kyrkan. Bibliodrama kan faktiskt verka ”avskräckande” för de personer som kanske egentligen vill närma sig drama men inte alltid vågar… Detta att få chansen att ”läsa Bibeln med kroppen” är ett väldigt bra uttryck! Det jag tycker mycket om med bibliodrama är att man får lov att använda sig av så många uttryck så som gestaltning, målning, läsning, rollspel och så vidare … och att allt sker i ”den trygga gruppens” form. Man behöver inte heller ha någon förkunskap om varken drama eller Bibeln för att kunna delta i ett bibliodrama.

2009